En symbol för Bredfjället

För mig är tjädern en självklar symbol för Bredfjället. Den här mytomspunna fågeln som även kallas för skogens svarta drake fascinerar mig oerhört mycket. Förr i världen trodde man faktiskt att skogsrået kunde uppträda i form av en tjäder och att en sådan tjäder var omöjlig att skjuta. Man var även skyddad mot trolldom, ormbett och knivhugg om man bar ett tjäderhjärta om armen.

Tjädern verkar trivas bra på Bredfjället. I varje fall vissa delar av fjället och då pratar vi om de äldre skogsbestånden.
 På vårkanten, under tidiga morgnar, kan man höra hur den spelar på flera platser. Men trots att man hör tjädern ganska bra under spelet så är det ganska svårt att hitta den. Störst chans har man under den så kallade höneveckan. Det är då hönorna visar sig på spelplatsen och tupparna blir som galna och ryker ihop och fullt slagsmål uppstår. Dom slår varandra med vingarna så det smäller och ekar i skogen.

Ska man ha en chans att se tjäder utan att störa den så är det bästa att sitta i ett gömsle. Försöker du smyga nära så är den borta direkt när den får syn på dig – om du har otur! Men det kan faktiskt också förekomma att den ser dig som ett hot och går till attack. Jag har varit med om att den har attackerat både mig och min bil och ett bett från tjäderns kraftiga näbb gör ont.
 Redan på kvällen så måste man stänga in sig i gömslet och sitta och vänta hela natten. Tupparna kommer flygande in under kvällen och spelar från träden, men även från marken. I utkanten av reviren kan dom också komma smygande mellan buskar och tuvor fram på kvällskvisten. Stör man dom under natten så är det inte säkert att dom kommer tillbaka mer under hela dygnet. Under höneveckan så pågår spelet nästan hela natten och en bit in på morgonen.

Spelet börjar redan i mars

Det är en oförglömlig upplevelse att se ett tjäderspel. Knäppningarna, klunken och sisningen gör att det bildas en slags mystik och magi runt skogen och dessa fantastiska fåglar. När man ligger och väntar i gömslet på natten och lyssnar på allt ljud som skogen ger ifrån sig är det svårt att somna. Kattugglan som hoar, morkullan som flyger sin rutt med sitt karakteristiska knorrande och tjädrarna som hörs ekande från olika håll i nattluften. Man längtar till morgonen för att få se den stora svarta fågeln tassa runt bland blåbärsriset och göra sina avtryck i mossan, medan den försvarar sitt revir och gör sig till för hönorna.