Vargen

Varg

Det finns nog inget djur som rör upp sådana känslor hos folk som varg. Antingen så hatar man den, eller så älskar man den. Många har en stark åsikt om den ska få finnas i vår natur eller inte.
 Men faktum är att den spelar en viktig roll i naturen, som toppredator. Vargen påverkar bland annat balansen genom att den jagar svaga och sjuka individer om det finns sådana. På så sätt lever de starka individerna kvar och kan föra vidare sina gener till kommande generationer.

Matrester som vargen lämnar kvar blir till föda för många andra djur som korpar, kråkor, rävar, örnar, småfåglar och asätande insekter. Vargen påverkar till och med växtligheten genom att den håller ner antalet älgar och andra djur som äter på unga tallar och lövträd.
Vargen i Sverige är rödlistad i kategorin starkt hotad. Dels på grund av att det finns en så liten population, dels på grund av den dåliga genetiska statusen till följd av inavel, och dels på grund av tjuvjakt. I Sverige finns ca 395 individer.

Senast vi hade ett vargrevir på Bredfjället i Ljungskile var 2008-2010. Länsstyrelsens vargexpert kunde 2008 säkerhetsställa spår i snön från fyra-fem vargar från det par som då fick en kull valpar.
Mellan den 19 juni och 26 augusti detta år händer det som inte får hända. Alfahannen dödar ca 80 får och lamm och måste till sist avlivas. Man upptäcker då att den har en kraftig skada på underkäken och kanske är det så att den inte har kunnat äta något av de djuren som den har rivit eller dödat. Den kanske rentav har svultit på grund av skadan på underkäken som man misstänker att den har fått efter en spark från en älg.
 2009 kommer en ny hane till Bredfjället och det blir en ny kull med valpar. Den här gången blir länsstyrelsens totalsiffra fem-sju vargar.
Vintern 2010 genomförs efter ett regeringsbeslut en licensjakt på varg. I Bredfjällets revir skjuts en ung tik på Håleresjöns is. Därefter försvinner vargen återigen från fjället.

Vargobservationer

De senaste åren har vi inte haft något vargrevir på Bredfjället, men att det finns varg där, det kan vi vara överens om. Varje vinter ser man spår i form av spillning och av tassavtryck. Man har även hittat päls som man tror kommer från varg. Den senaste vargobservationen var i april 2022 där en man som var ute och gick en tidig morgon hade turen att få se den i några sekunder djupt inne på fjället. Det vargar som man idag ser spår av på fjället verkar ha ett väldigt stort område att röra sig på. Observationer har gjorts i Svenshögen, Svartedalen och Lilla Edet, på Bredfjället och kring Öresjö. Men om det verkligen är samma vargar som har synts på de olika ställena är svårt att säga.

Vargbilderna på denna sidan är fotade på Nordens Ark.

 

Varg Nordens Ark

Varg fotad på Nordens Ark

Vargspår Bredfjället

Vargspår, Bredfjället 2021.

Ur Stefan Edmans bok, Röster från skogen

Vargens land

I äldre tider fanns det gott om både varg, björn och lodjur på Bredfjället. 1700-talets domböcker vimlar av uppgifter om folk som fick betalt sedan de visat upp skinnet av rovdjur de dödat. 1716 fick till exempel Björn Nilsson i Jättesås 1 daler för nio små vargungar han slagit ihjäl.
En kunglig kungörelse från 1830 innehöll ett slags pristariff. Varje skott var värt tolv skilling, vilket då motsvarade 36 öre. Den som dödat en björn betalades för tolv skott, alltså 4 kronor och 32 öre, det vill säga 288 kronor i dagens penningvärde. För en skjuten varg fick man för nio skott, lodjuret var värt sex och örnen ett skott.
Varje hemman var också skyldig att hålla ett fångstnät för varg; det skulle vara fyra famnar långt och fem alnar högt (en famn=tre alnar eller 1,78 meter). Nätet ”skall vara färdigt då skallbud kommer och så starkt att det ej brister då en man trampar därpå”. Alla som hade kreatur, präst och klockare undantagna, var tvungna att delta i skallgången på rovdjur.
1834 arrangerades ett björnskall på Bredfjället. Konungens befallningshavande, det vill säga landshövdingen. hade bestämt att alla vuxna män på sammanlagt fyrtiofem gårdar och torp skulle infinna sig klockan fyra på morgonen på gården Bjurvattenshålan i östra delen av fjället. Samtliga skulle vara utrustade med yxor, spjut eller ”säkert gevär”. Den som kom för sent eller uteblev ställdes till ansvar.
Tyvärr vet vi inte om någon nalle verkligen nedlades vid detta tillfälle. Men björnen fanns alltså i Bohuslän och på Bredfjället vid denna tid. En ganska säker källa påstår att den sista skall ha skjutits i Grinneröds socken kring 1850.

Stefan Edman, ur Röster från skogen

Håleresjön

Håleresjön, nära gården Bjurvattenshålan